Måste bara skriva några rader som surrar i mitt huvud,hur omständigheter i livet så plötsligt kan få en att helt tappa fokus på vardagen och inse att livet är så skört.
Har under senaste dygnet verkligen funderat och blivit påmind om hur vi tar livet förgivet och vad mycket det påverkar oss när någon i vår närhet är sjuk.
Tack och lov så har det än så länge gått bra och personen i fråga lever och är på bättringsvägen.
Med detta vill jag bara säga att ta hand om dig och dina nära för de är ju de bästa vi har! KRAM PÅ ER Anna!
onsdag 10 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar